"And I had to do Yesterday, my song, on my own. And I had never done this. I've always had the band with me. But suddenly they said "You're doing Yesterday" so i said "okay". So I'm standing there, like "C'mon, get it together, it's OK" and the floor manager, the guy on the curtains came up to me and said "Are you nervous?" and I said "N-no .." He said "You should be, there's 73 million people watching."

Häromdagen såg jag en dokumentär om The Beatles tid i Australien 1964 och i den så sades det att Jimmie (Eller Jimmy - jag går efter vad han själv säger!) Nicol, Ringos ersättare, var försvunnen eller eventuellt död. Jag hade tänkt försöka ta reda på hur det låg till och började leta igenom Jimmie-texter. 2005 verkar vara sista spåret och då levde han i alla fall. Om någon vet någonting annat så får de helt enkelt hojta till. Men jag tänkte att jag lika gärna kunde skriva lite kort (?) om Jimmies äventyr med The Beatles. Here we go!

Under en tidig fotosession för Saturday evening post den 3 Juni 1964 så kollapsade Ringo i svalginflammation samt halsfluss och då var goda råd dyra. Det här var dagen innan deras kommande världsturné och att Ringo skulle kunna delta under den inledande delen var högst omöjligt. Bandets manager Brian Epstein och producenten George Martin fick hålla ett krismöte angående hur de skulle ta sig ur situationen. George Martin nämnde då Jimmie Nicol, som var en ansedd studiotrummis som dessutom hade spelat på en skiva med Beatlescovers (Beatlemania) och kunde låtarna.


Jimmie Nicol med The Beatles i studion . .


. . Medans Ringo får piggna till på sjukhuset.

Beatlarna kontaktades och fick förslaget framlagt, och Paul & John gav sitt godkännande direkt. När George fick höra om planerna stampade han på bromspedalen. Det fanns inte en chans att han skulle gå med på något sådant. "Om inte Ringo följer med" tyckte George, "Så följer inte jag heller med. Det kan inte vara så svårt att hitta två ersättare." Efter lite övertalning så gav han dock med sig - och Brian ringde hem till Jimmie Nicols lägenhet i London. Var han intresserad av att komma till Abbey Road på en liten audition? Jimmie, som var ett stort Beatlesfan och uppskattade Ringos trumspel mycket, tog sig till studion i chocktillstånd. Väl där så vinkade Brian in de resterande Beatlarna på kontoret för att hälsa på Jimmie, och han stammade fram sin uppskattning för dem medans han skakade deras händer. Mellan 15.00 och 16.00 så spelade bandet igenom sex låtar: I want to hold your hand, She loves you, I saw her standing there, This boy, Can't buy me love & Long tall Sally. Han skickades hem två timmar efter att han kommit till studion och blev ombedd att packa väskorna medans de resterande Beatlarna stannade i studion för att spela in demos.

Det fanns såklart också en väldigt trevlig sak kvar att diskutera: ersättningen. Pengarna. Brian berättade i saklig ton att ersättningen skulle ligga på 2,500 pund per spelning, samt en bonus på ytterligare 2,500 pund - en enorm summa 1964. Jimmie sade själv att han skulle ha spelat gratis, bara han fick spela med dem! "Good God, Brian, you'll make the chap crazy!" sade John och de tittade på honom. "Give him 10,000!" la han sedan till. Totalt så skulle Jimmie tjäna cirka 40 000 pund på att få vara Beatle för ett tag. Han togs till sjukhuset där Ringo befann sig och de presenterades för varandra. Ringo visade inget ogillande utan skämtade med sin tillfällige ersättare och önskade honom lycka till. Jimmies hår klipptes i en Beatlesfrisyr och det skulle sluta med att han använde Ringos något korta kostymer vid framträdanden.


The Beatles med Jimmie Nicol längst till vänster.


Säkert, Ringo!

27 timmar efter mötet med de övriga Beatlarna så framträdde Jimmie Nicol som en del av The Beatles och fann sig kastad in i Beatlemania. Från att ha varit en kille som inte direkt fick damerna att vända på huvudet så samlade nu skrikande tjejer runt honom och slet i hans kläder och sträckte armarna milslånga för att få röra vid honom. Ringos tilltänkta solonummer - I wanna be your man - ströks från setlisten men annars så vek den inte från originalplanen. Enligt Jimmie så var de tre bandmedlemmarna alltid trevliga mot honom och behandlade honom väl. Paul och John brukade fråga honom hur han tyckte att det gick och Jimmie brukade svara "It's getting better" - en fras som sedan skulle inspirera Beatleslåten med samma titel. Den 14 Juni hann Ringo ikapp sitt band i Australien och Jimmies uppdrag kunde ses som fullbordat. Tidigt på morgonen den 15 Juni så öppnade han hotelldörren och lämnade bandet utan att säga hejdå - han ville inte väcka dem ur deras sömn. Brian Epstein eskorterade honom till planet och snart var han på väg hem till England.

De spelningar som Jimmie medverkade på som stand-in för Ringo Starr var:

4 Juni 1964: KB Hallen, Dannmark - två spelningar. Efter den sista showen så åkte bandet tillbaka till Royal Hotel och åt smorrebrod. Paul skickade ett telegram till Ringo som löd "Didn't think we could miss you so much. Get well soon." Han skickade även ett till där han sade (ungefärligt, dum som jag var skrev jag inte ned det!) "Get well soon, Jimmy's wearing your suits out!"

6 Juni 1964: Blokker, Nederländerna - två spelningar. Mellan showerna så sov de i omklädningsrummet.

9 Juni 1964: Princess theatre, Hong kong - två spelningar.

11 Juni anlände bandet till Australien och det finns en sådan sjuk historia .. Alltså, bandet landar i Australien och gör sin plikttrogna "nu åker vi runt på ett flak och vinkar fint till fansen"-procedur fast det stormar och regnar. De hade kappor gjorda i Hong Kong med dålig färgning så när de till slut fick byta om på hotellet så var alla blå över hela kroppen. George hittade inga byxor att låna då deras baggage inte anlänt så han fick utföra balkongvinkningen på Sheraton Hotel iklädd handduk. Men det var inte det sjuka. Nåväl, mitt under proceduren så KASTAR en kvinna sitt barn, som var sex år gammalt och mentalt handikappat, upp mot flaket där Beatles står. Kvinnan var en av de som trodde att "om Beatles rör mitt sjuka barn så kommer det botas!" och hon liksom bara slängde det. Hon ropade "Catch him, Paul!" och Paul var snabbtänkt nog att lägga märke till vad som skedde, så han sträckte sig som en ninja och lyckades få tag i barnet, och blev plötsligt ståendes där med en livrädd sexåring i armarna. Han gav tillbaka barnet till mamman efter att de stoppat chauffören. När en, med all säkerhet, förvånad Paul räckte barnet till mamman så grät hon och utbrast "He's better. Oh, he's better!" Under denna dag hemma i England så skrevs även Ringo ut från sjukhuset.

12 Juni 1964: Centennial Hall, Australien - två spelningar.

13 Juni 1964: Centennial Hall, Australien - två spelningar. Jimmie Nicols sista konserter med The Beatles.

Trots att Jimmie tjänat en bra summa på att vara en temporär Beatle så betyder det inte att summan kommer räcka för evigt: 1965 försattes Jimmie i konkurs med skulder på över 4,000 pund. Han fortsatte som musiker under ett par år men hade svårt att anpassa sig till det vanliga livet igen. Han fick ett 3-veckors uppdrag som gjorde att han tjänade 350 pund i veckan. (Inhoppare i Dave Clark, om jag minns rätt.) Han sade själv att "när man har spelat med de bästa så är resten bara .. resten." Innan så hade han varit nöjd med att tjäna pengar som studiomusiker, något som var få förunnat, och inkassera 30-40 pund i veckan. Han övervägde hur han skulle kunna casha in på faktat att han spelat med The Beatles men slog bort tankarna. Han sade "I didn't want to step on the Beatles' toes. They had been damn good for me and to me." Efter en tid som bland annat medlem av ett svenskt band drog han sig tillbaka från musikscenen och rykten florerade att han avlidit i slutet på 80-talet: det är inte sant. 2005 tog han bladet från munnen och gav ifrån sig livstecken. Så vitt jag vet så lever han fortfarande ett tillbakadraget liv i London. Ett minne han har ifrån Beatlestiden är en hög med 5,000 fanbrev som han fått av en Australiensisk diskjockey.

Slänger in en video där Jimmie gör ett av sina framträdanden som Beatle. Dock så är det enbart sången som är live och instrumenten är playback, så det är fortfarande Ringos trumspel man får höra. Detta är inspelat på Café Restaurant Treslong i Hillegom, Nederländerna för VARA-TV den 5 Juni 1964. Showen visades den 8 Juni på Netherlands 1 under namnet "The Beatles in Nederland".

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara längden eller innehållet i inlägget som kommer att följa nu. Det började med att jag gick igenom lite gamla bilder imorse och råkade bläddra förbi en bild som jag tagit under tiden då jag arbetade med mikrofilm i Historia B. Då jag hade lite tid över på lektionen så slängde jag på en mikrofilm från Oktober 1963 för att se om det skrivits något om The Beatles sejour i Sverige. Tydligen så fanns det en recension som jag fotade av från skärmen och jag hade tänkt skriva ned den i textform och lägga ut. Efter ett tag så tänkte jag att "Äsch, jag kan lika gärna skriva om turnén i Sverige i sin helhet!" Och så får det bli ..

The Beatles - Sverigeturnén 1963:

Onsdagen den 23 Oktober 1963: The Beatles anländer till Sverige, Stockholm Arlanda.

På morgonen den dagen då bandet skulle flyga till Sverige så arbetade de med de sista inspelningarna på sitt album With the Beatles i Abbey Roads studio nummer två. Fansen hade skrivit "Good luck in Sweden" på deras turnébuss. Efter lunch så boardade de ett plan från British European Airways med destination Stockholm.

Klockan 15.00 anlände bandet till ett Arlanda i kaos där många fans hade bestämt sig för att trotsa skolplikten i hopp om att få en skymt av sina idoler. John var först av planet i Stockholm med Ringo i släptåg. Ringo tittade sig omkring och utbrast "Killar, det finns ju ingen snö!" Bandet eskorterades av polis till Continental Hotel. De inhystes i rum 205, 206, 208, 209, 210. Den enda fakta jag har lyckats hitta är att Neil Aspinall befann sig i 206 och Paul McCartney i 209. De höll även en presskonferens på hotellet senare under dagen.

Kvällen spenderade The Beatles på danslokalen Nalen i Stockholm som firade 75 år. Ringo beskrev platsen som "lite mer elegant än The Cavern." 



Torsdagen den 24 Oktober 1963: Radioinspelning - "popgrupp från Liverpool på besök i Stockholm", Karlaplansstudion, Stockholm.

Innan turnén drog igång på allvar så spelade The Beatles in ett antal låtar för Sverige's radio och dess program Pop '63, som producerades av Klas Burling. Innan inspelningen så hade bandet försökt att kolla in Stockholm lite närmare - ingen bra idé. Beatlemanian hade redan anlänt till Sverige och bandet drunknade snart bland alla fans. De hann besöka Stockholms stadshus och hötorget och ett flertal kända bilder har tagits under denna sight-seeing, speciellt den utanför Sergelteatern. De höll även en presskonferens. Under sight-seeingen så ska bandet ha filmat varandra medans de tramsade runt med sina 8 mm-kameror, men jag har inte lyckats få reda på om dessa klipp finns tillgängliga.

Inspelningen till Pop '63 började 17.00 och det kom många fler beskådare än det som fick plats då hundra biljetter hade gets ut. The Beatles spelade sju låtar för Pop '63, nämligen;

1. I saw her standing there
2. From me to you
3. Money (That's what i want)
4. Roll over Beethoven
5. You really got a hold on me
6. She loves you
7. Twist and shout

Inspelningen spelades upp Måndagen den 11 November mellan 22.05 - 22.30.

Studioingenjören Hans Westman var allt annat än nöjd med vad han åstadkom och ansåg att det är den "sämsta inspelningen han någonsin åstadkommit." Distortionen var kraftig och Westman bad bandet om ursäkt för vad han tyckte att han inte lyckats åstadkomma - men The Beatles gillade vad de hörde. Westman sade att "Jag tappade kontrollen över höjden på ljudet. Förstärkarna klarade inte av när Beatles började spela. Det var den högsta inspelningsnivån jag någonsin hade sett, och säkerligen den värsta distortionen jag någonsin hört." Det blev också ett stort problem när de insåg svårigheterna med att köra de brittiska kablarna som bandet hade till sin utrustning till svenska eluttag. Sex mikrofoner användes (RCA/Velocity) för att spela in bandet: två för sång, en för trummor, en mot Pauls basförstärkare och varsin för John och Geos förstärkare. Ytterligare fyra mikrofoner plockade upp ljud från publiken. Förstärkarna mellan mikrofonerna och mixern borgade för problem: de var glastubeförstärkare från gamla goda televerket med en effet på mindre än 15 Watt. När bandet lyssnade på inspelningarna tillsammans med en besviken Westman så försökte John Lennon muntra upp honom med att säga "vi älskar distortion!" - vilket inte var en lögn. John Lennon sade flertalet gånger att detta var den bästa inspelningen som fanns med The Beatles - sista gången han sade det var till BBC bara ett par dagar innan han mördades.

Det finns de som säger att The Beatles utrustning inte ska ha dykt upp och att paniken var nära tills den Svenske musikern Hasse Rosén erbjöd bandet att använda den utrustning han hade: Fender till The Beatles som var knutna till Vox. Jag kan inte hitta något som bekräftar påståendet och låter det flyga vind för våg.

Efter inspelningen tvingades bandet fly ut genom entrédörrarna då det saknades en scenutgång. De lyckades, trots att de överfalls av fans, ta sig in i en Fiat 1500 och lämna platsen. Fem av de låtar som spelades in under denna dag finns att höra på Anthology 1: I saw her standing there, From me to you, Money, you really got a hold on me samt Roll Over Beethoven.



Fredagen den 25 Oktober 1963 Klockan 19.00 och klockan 21. 00 : Nya aulan, Sundsta läroverk, Karlstad.

The Beatles bodde på Statshotellet i Karlstad där John och Paul delade på ett rum medans Ringo och George delade på ett annat. Biljettpriserna var 12 - 20:- och det kostade £140 för att boka The Beatles. Ca 600 personer såg varje konsert som varade i 20 - 25 minuter. Förband var Svend Miller's popstars & The Phantoms.

The Beatles gjorde entré genom att springa in på scenen (Ringo med en trumma under armen) och chockade publiken genom att spela så otroligt högt - med dåtidens standard. Under det sista numret, Twist and shout, så gick Johns mikrofon sönder. Efter konserten så återvände bandet till Statshotellet för en sen middag och vila.



Lördagen den 26 Oktober 1963 klockan 17.00 och klockan 20.00: Kungliga tennishallen, Stockholm.

"Beatles" i Tennishallen.

När det är popfestival betalar poppens vänner sexton kronor biljetten för att gå till Kungl. tennishallen och skrika ut.

- Börja, skriker de först en kvart. Och ibland: "Fram för The Beatles." Om det är denna den i dag populäraste av popgrupper som väntas uppträda.

Sedan börjar fyra gossar i röda jackor spela hammondorgel och elgitarrer. När de ser ut att ha slutat spela - man kan inte så noga höra, för publiken väsnas högre - skriker poppens vänner "börja" igen. Och ibland skriker de på "Rune" eller på "Eva från Nacka läroverk".

Någon kommer in i ljusblå elastalångbyxor och är Jerry Williams, "Europas pop-kung". Han sjöng sopran i Sveriges radios goss-kör en gång, men nu sjunger han "I'm all shook up" med fascinerande höftarbete. Publiken skriker då ännu högre - men den är lättförlorad.

Europas pop-kung försöker sig på en långsammare bit, med långsammare höftarbete; då skriker poppens vänner "nej" och "sluta". Eller "börja", vilket denna gång innebär underkännande.

Sedan blir det "The Beatles" tur. Om hur de sjunger kan intet sägas, för det hördes inte en ton. En ur gruppen sa att de tänkte sjunga "A taste of honey", men vem kan veta om de gjorde det, för då betedde sig poppens vänner så som det står i tidningarna att de gör när de blir upphetsade. Flickor störtdök över och mellan tjugutvå utposterade poliser för att peta på någon av de fyra "Beatles". Gossar - som redan hunnit bli lika ponnyhåriga och högkragade som sångarna själva - stod på bänkryggarna och vajade.

Till slut utmanade idolerna ödet genom att uppmuntra publiken att stampa och klappa med i Shake and Twist. (Vilket måste vara Twist and shout .. ) Då brast fördämningarna och trummisen såg lite rädd ut när vilda älskande tonåringar krälade över estraden med poliser hängande i benen.

- Fast man spelar ju bättre när man är rädd, sa han sedan."

The Beatles på Skansen. 

Söndagen den 27 Oktober 1963 klockan 15. 00, klockan 17.00 och klockan 20.00: Cirkus, Göteborg.

The Beatles ger tre konserter på cirkus denna dag efter att ha spenderat ca 50 mil i bil från Stockholm. Support var Jerry Williams och Ken Levy and the phantoms. Bandet bodde på Park Avenue Hotel. Ett fan filmade en del av den första showen från första raden med sin 8 mm-kamera, och fem sekunder av detta har visats på Svensk television. Klippet ska vara ca 2 minuter långt.



Måndagen den 28 Oktober 1963 klockan 19.30: Boråshallen, Borås.

Ca 2, 500 personer såg The Beatles framträda i Boråshallen denna kväll och konserten tog ca 25 minuter. Innan konserten hade bandet signerat skivor i skivaffären Waidele Musik.


The Beatles poserar utanför Sergelsteatern. (Hötorget.)

Tisdagen den 29 Oktober 1963 klockan 19.00: Sporthallen, Eskilstuna.

Bandet gör sin sista spelning på Sverigeturnén 1963 framför 2,000 fans. Andra som spelade den kvällen var Jerry Williams, The violents, Trio me´bumba, The telstars och Mona skarström.



Onsdagen den 30 Oktober 1963: Inspelning för television, Stockholm.

Denna dag spelade The Beatles in några låtar för det Svenska musikprogrammet Drop In och begav sig då tillbaka till Stockholm och Narren-Teatern, där programmet skulle spelas in. Under eftermiddagen där de höll en repetition innan de besökte skansen och intog sen lunch i Solliden i sällskap med programmets producent Klas Burling, ett antal fotografer, programledare Kersti-Adams Ray och medlemmar ur bandets crew: Neil Aspinall och Mal Evans. Paul och John ska ha spelat på ett gammalt piano som stod i ett hörn av restaurangen. Bo Trenter, en av fotograferna, tog ett antal bilder som sedan kavlats ut och blivit rätt så kända. Efter att ha spelat upp en akustisk version av I want to hold your hand för Klas Burling och att Paul och Ringo shoppat på NK så drog filmandet igång klockan 19.00.

Först så var det enbart tänkt att She loves you och Twist and shout skulle spelas in, men Burling lyckades övertala bandet att spela "bara en låt till för att göra publiken glad". The Beatles körde igång med I saw her standing there. Efter numret försökte Adams-Ray förgäves få igång signaturmelodin för programet - utan att lyckas. "En låt till!" Tyckte Burling och Beatles accepterade genom att spela Long Tall Sally. Efter detta så fick de hjälpa till med att klappa händer för programmets slutmelodi. Programmet visades den 3 November 1963 och Apple Corps. köpte rättigheterna till inspelningen: I saw here standing there och Long Tall Sally kan ses i Anthology.

The Beatles transporterades tillbaka till Continental Hotel i en polisbil och där stannade de över natten. Det ryktas om att bandet även spelade ett par låtar för förvånade människor på hotellet (vilket jag inte tror, men man ska aldrig säga aldrig.) och de ska även ha besökt den Svenska Beatles-fanklubben.

En annan historia är att Paul ska ha grundlurat resten av Beatles under deras sena middag: under middagen så sade Paul att han hade en fruktansvärd huvudvärk och gick till sängs tidigt. Trodde i alla fall resten av bandet. Paul fick tag i några kameror, en lösmustasch och ett par glasögon. Efter att ha klätt ut sig så återvänder han till restaurangen och börjar tala med dem med en väldigt konstig dialekt och ta bilder på dem "for the paper, you know!" Efter ett tag säger han "thank you!" och lämnar rummet. Den resterande delen av bandet tittar underligt efter honom. Efter ett tag kommer Paul tillbaka och ser ut precis som vanligt och han berättar att huvudvärken gick över. De andra upplyser Paul om att han missat dagens höjdpunkt och att någon helt galen Svensk fotograf hade kommit förbi under hans frånvaro. När Paul sedan avslöjade att han var den galna Svensken så brast gruppen ut i skratt och kunde i princip inte sluta. Paul var (såklart) den som var mest road av händelsen.



Tisdagen den 31 Oktober 1963: The Beatles lämnar Sverige, Stockholm Arlanda.

Efter en vad man absolut kan kalla framgrångsrik erövring av Sverige så lämnade The Beatles Sverige med tioflyget från Stockholm med destination London. Innan de lämnade landet så gav Ringo och Paul en intervju till Klas Burling. Bandet reste med ett Caravelleplan i andra klass med SAS. 20 000 fans mötte bandet i London, glada över att ha dem tillbaka - medans vi fick tacka för lånet!

The Beatles setlist såg likadan ut för samtliga Svenska spelningar och ser ut som följande:

1. Long tall Sally
2. Please please me
3. I saw her standing there
4. From me to you
5. A taste of honey
6. Chains
7. Boys
8. She loves you
9. Twist and shout

Avslutar detta inlägg med en video - The Beatles i Drop-in.