All you need is . . . Love.
Mycket kärlek från eder skribent! (Och jag känner mig som en McCartney-wannabe då han har tagit ett par sådana här fotografier då han promotat sin nya skiva. Well, jag får vara wannabe för en dag!)
Idag har det varit alla hjärtans dag (som om någon hade missat det?) och jag hoppas att ni alla har haft det trevligt! Kom dock ihåg att kärlek alltid är viktigt och kom ihåg att rikta kärlek mot de ni möter, folk och fä, varenda dag! För ärligt talat, inte behöver vi en speciell dag i kalendern då kärleken ska uppmärksammas eller vara extra viktig? Det spelar ingen roll vad det är ni visar kärlek till, om det är - vad vet jag? - partnern, familjen, gud, husdjuret, vännerna, musiken (Utan inbördes ordning - själv har jag mest kramats med kaninen idag!) eller något annat, så håll den inte tillbaka. Imorgon kan det vara försent att bidra med kärlek och det är något som skall ges med frikostighet.
När jag låg och läste George Harrison's självbiografi "I, me, mine" i badkaret så stötte jag på ett fint citat som jag tycker passar alldeles utmärkt, dagen till ära;
". . And that is really all you've got to do, manifest your love. The only thing we really have to work at in this life is how to manifest love."
Det finns väl egentligen bara en låt att bifoga i detta inlägg? The Beatles ska berätta för er alla om kärlekens betydelse:
Förresten, jag vill också passa på att skicka önskningar om ett snabbt tillfrisknande till Ringo Starr som missade Grammy-galan då han drabbats av sjukdom - lunginflammation ryktas det om. Han måste vara en av de mest sjukdomsdrabbade artisterna vi har. Först en blindtarmsinflammation som exploderade till en bukhinneinflammation och satte honom i koma i tre veckor och gjorde att han tvingades stanna på sjukhus i ett år, sedan får han en förkylning som leder till bronkit/luftrörskatarr samt lungsäcksinflammation och tvingar honom att vistas på ett sanatorium i två år - och andra året får han tuberkulos. Som tur var så hade det rätt nyligt kommit ut Streptomycin (för nu pratar jag om Ringos barndomsår som han inte fick! Ringo skickades till sanatorium som 13-åring år 1953.) som användes mot TBC. Sedan har han dragits med diverse allergier och åkommor samt tonsillit. Jag tycker nog att han har betalat sina synder nu!
Men en mycket söt historia finns från den första sjukhusvistelsen när Ringo var liten, sex år gammal tror jag bestämt. För att hålla honom glad fick han några små leksaker, en röd liten buss och en trumma. När han sedan skrevs ut från sjukhuset så var han extremt noga med att ta med sig trumman, som han var oerhört förtjust i - men han beslutade sig för att ge bussen till en annan liten pojke i sjukhusbädden bredvid att leka med. Redan då var Ringo förälskad i trummor!
Grammyvinnare once more.
Grammyvinnaren.
Okej, Paul McCartney vann "bästa historiska album" med Band on the run och framförde My Valentine samt ett Abbey Road-medley bestående av Golden slumbers/Carry that weight/The end. Foo fighters och Bruce Springsteen joinade in på slutet av medleyt och Paul var som vanligt fantastisk.
And in the end - the love you take is equal to the love you make . .
Sedan kommer såklart tweets från musikaliska charlataner i stil med dessa;
Mina vänner - ni skulle inte ens kunna känna igen musik om ni så fick ett piano i huvudet. 
Att spendera en Fredagskväll;
Living in the material world nominerad till fler utmärkelser.
"George Harrison: Living in the Material World has been honored with three additional prestigious nominations. The film has been nominated by British Academy Film Awards / BAFTA in the Best Documentary Category, director Martin Scorsese has been nominated by the Director's Guild of America (DGA) for Outstanding Directorial Achievement in Documentaries, and the film's editor David Tedeschi has been nominated by the American Cinema Editors (ACE) in the Best Edited Documentary category."
Och jag bjuder på en dansande George Harrison för att fira denna glada nyhet!
Paul får spela för drottningen ännu en gång.
Paul McCartney - redo att möta drottningen återigen.
"Paul will perform at The Queen’s Diamond Jubilee Concert, on Monday 4th June, Buckingham Palace. Paul joins a royal line up of musical stars from the worlds of rock and pop, along with the best of classical music and musical theatre. This historic concert, a celebration of The Queen’s 60-year reign through music, will be attended by Her Majesty The Queen, His Royal Highness The Duke of Edinburgh and other Members of the Royal Family."
Det verkar som att historien om Pauls goda öga till drottningen utvecklar sig till en följetong! 1953, innan han skulle fylla elva, så skrev han en prisvinnande uppsats där drottningen beskrivs som 'our lovely, young Queen'. Uppsatsen skrevs till en tävling som genomfördes då drottningen skulle krönas. 
En del av Pauls uppsats - den där handstilen, säger jag bara!
Paul vann alltså tävlingen i sin egen årsgrupp (under elva år) och priset var en bok. Paul valde en bok om modern konst. I uppsatsen så får han en liten reprimand angående att han inleder en mening med "men", fast det verkar inte ha stoppat honom senare i livet, så att sägandes. 1963 deltog The Beatles på Englands Royal variety show och två år senare skulle drottningen pynta dem med deras MBE-medaljer på Buckingham palace. (Medaljer som de även har på framsidan till Sgt. Pepper's lonely hearts club band.)
Paul fick ju komma tillbaka sedan och bli adlad av drottningen 1997 för hans medverkan i revolutionen av popmusiken. Paul har påpekat att han tycker att det är forna bandkollegan Ringo Starrs tur nästa gång, men jag vet inte om det finns med i planeringen. Nu får alltså historien ytterligare en punkt adderad. Jag undrar bara när Paul tänker göra slag i saken och gör verklighet av det han säger i sin låt "Her Majesty" från Abbey Road . .
. . "I want to tell her that I love her a lot
But I gotta get a bellyful of wine
Her majesty’s a pretty nice girl
Someday I’m going to make her mine!"
Kanske får vi se det snart . . ?
Ringo Starr: Ringo 2012.
Glädjespridare sedan the 60's - Ringo Starr.
Jag vet att jag ligger supermycket efter med att kommentera de två nya Beatlesrelaterade skivorna som har kommit ut i handeln nu, och då menar jag såklart Ringos "Ringo 2012" och Pauls "Kisses on the bottom". Allt fokus verkar dessutom ligga på Pauls skiva, så jag har i princip inte hunnit läsa en enda recension på Ringos album. Jag känner mig egentligen alldeles för dåligt bevandrad i Ringos solomusik så jag kan vara lite ute på djupt vatten, men några tankar ska jag i alla fall försöka vidarebefodra. Jag vet inte om eller när det dyker upp några synpunkter angående Pauls album - det får bli en senare fråga.
Men nu, alltså . .
Ringo 2012 - Ringo Starr
Albumet är kort, cirka 29 minuter långt och består av en blandning av covers samt nya låtar eller äldre låtar i nya tappningar. Den singel som släppts hittills är "Wings" som släpptes för nedladdning den 10 Januari 2012.
Låtlista:
1. Anthem (Starkey - Ballard)
2. Wings (Starkey - Poncia) - Låg även på Ringos album Ringo the 4th från 1977.
3. Think it over (Holly-Petty) - En cover på Buddy Holly.
4. Samba (Starkey - Parks)
5. Rock Island line (arrangerad av Starkey) - Cover. Skifflehiten Rock Island line spelades in för första gången år 1934 av John Lomax. Lonnie Donegan har gjort en känd version på 50-talet.
6. Step Lightly (Starkey) - Låg även på Ringos album Ringo från 1973.
7. Wonderful (Starkey - Nicholson)
8. In Liverpool (Starkey - Stewart)
9. Slow down (Starkey - Walsh)
Jag gjorde bort mig lite - då jag såg att en låt med titeln "Slow down" skulle finnas med på skivan så antog jag direkt att det skulle vara den "Slow down" som The Beatles har covrat av Larry Williams och som var B-sida dennes singel till "Dizzy Miss Lizzie" 1958, och när jag sedan slog på den insåg jag att det var en nyskriven låt. (Williams Slown down framfördes av John Lennon på sång i The Beatles, så det hade varit underligt . .)
Om man har lyssnat på Ringos soloalbum tidigare, och speciellt under den senare delen av hans karriär, så tror jag att denna skiva är ganska väntad. Simpelt upbeat och lite nostalgi. Det här borde vara tredje gången som Ringo återvänder till hemstaden Liverpool i form av en låt, nämligen "In Liverpool". De två andra som jag tänker på är Liverpool 8 och The other side of Liverpool - med reservation för att jag kan ha missat någon ytterligare. Coverlåtarna passar hans barytona röstomfång väl och både Step Lightly och Wings tycker jag är förbättrade med hänvisning till tidigare inspelningar. Trumspelet från Ringos sida är som alltid solitt.
Det känns egentligen ganska skönt att Ringo inte förändras särskilt mycket utan bibehåller sin karisma! Det är underbart att se honom under tågresorna under bandets första USA-visit när han underhåller en hel tågvagn full med människor. När han tar den härliga energi som han besitter och lyckas transformera den till musik så behöver man inte vara den bästa sångaren i världen. Musiken framförs con brio och det räcker bra - med Boys eller I wanna be your man som tydliga exempel från Beatlestiden. Gillar jag skivan då? Ja, faktist. Jag tyckte att hans förra album, Y not, också var lyckat så det är roligt att han fortsätter på den inslagna banan. Det låter som att Ringo fortfarande har mycket kvar att ge!
Avslutar inlägget med en av de "nygamla" låtarna som har varit med förr.
Ringo Starr - Wings
En temporär familjemedlem: Jimmie Nicol.
Häromdagen såg jag en dokumentär om The Beatles tid i Australien 1964 och i den så sades det att Jimmie (Eller Jimmy - jag går efter vad han själv säger!) Nicol, Ringos ersättare, var försvunnen eller eventuellt död. Jag hade tänkt försöka ta reda på hur det låg till och började leta igenom Jimmie-texter. 2005 verkar vara sista spåret och då levde han i alla fall. Om någon vet någonting annat så får de helt enkelt hojta till. Men jag tänkte att jag lika gärna kunde skriva lite kort (?) om Jimmies äventyr med The Beatles. Here we go!
Under en tidig fotosession för Saturday evening post den 3 Juni 1964 så kollapsade Ringo i svalginflammation samt halsfluss och då var goda råd dyra. Det här var dagen innan deras kommande världsturné och att Ringo skulle kunna delta under den inledande delen var högst omöjligt. Bandets manager Brian Epstein och producenten George Martin fick hålla ett krismöte angående hur de skulle ta sig ur situationen. George Martin nämnde då Jimmie Nicol, som var en ansedd studiotrummis som dessutom hade spelat på en skiva med Beatlescovers (Beatlemania) och kunde låtarna.
Jimmie Nicol med The Beatles i studion . . 
. . Medans Ringo får piggna till på sjukhuset.
Beatlarna kontaktades och fick förslaget framlagt, och Paul & John gav sitt godkännande direkt. När George fick höra om planerna stampade han på bromspedalen. Det fanns inte en chans att han skulle gå med på något sådant. "Om inte Ringo följer med" tyckte George, "Så följer inte jag heller med. Det kan inte vara så svårt att hitta två ersättare." Efter lite övertalning så gav han dock med sig - och Brian ringde hem till Jimmie Nicols lägenhet i London. Var han intresserad av att komma till Abbey Road på en liten audition? Jimmie, som var ett stort Beatlesfan och uppskattade Ringos trumspel mycket, tog sig till studion i chocktillstånd. Väl där så vinkade Brian in de resterande Beatlarna på kontoret för att hälsa på Jimmie, och han stammade fram sin uppskattning för dem medans han skakade deras händer. Mellan 15.00 och 16.00 så spelade bandet igenom sex låtar: I want to hold your hand, She loves you, I saw her standing there, This boy, Can't buy me love & Long tall Sally. Han skickades hem två timmar efter att han kommit till studion och blev ombedd att packa väskorna medans de resterande Beatlarna stannade i studion för att spela in demos.
Det fanns såklart också en väldigt trevlig sak kvar att diskutera: ersättningen. Pengarna. Brian berättade i saklig ton att ersättningen skulle ligga på 2,500 pund per spelning, samt en bonus på ytterligare 2,500 pund - en enorm summa 1964. Jimmie sade själv att han skulle ha spelat gratis, bara han fick spela med dem! "Good God, Brian, you'll make the chap crazy!" sade John och de tittade på honom. "Give him 10,000!" la han sedan till. Totalt så skulle Jimmie tjäna cirka 40 000 pund på att få vara Beatle för ett tag. Han togs till sjukhuset där Ringo befann sig och de presenterades för varandra. Ringo visade inget ogillande utan skämtade med sin tillfällige ersättare och önskade honom lycka till. Jimmies hår klipptes i en Beatlesfrisyr och det skulle sluta med att han använde Ringos något korta kostymer vid framträdanden. 
The Beatles med Jimmie Nicol längst till vänster. 
Säkert, Ringo!
27 timmar efter mötet med de övriga Beatlarna så framträdde Jimmie Nicol som en del av The Beatles och fann sig kastad in i Beatlemania. Från att ha varit en kille som inte direkt fick damerna att vända på huvudet så samlade nu skrikande tjejer runt honom och slet i hans kläder och sträckte armarna milslånga för att få röra vid honom. Ringos tilltänkta solonummer - I wanna be your man - ströks från setlisten men annars så vek den inte från originalplanen. Enligt Jimmie så var de tre bandmedlemmarna alltid trevliga mot honom och behandlade honom väl. Paul och John brukade fråga honom hur han tyckte att det gick och Jimmie brukade svara "It's getting better" - en fras som sedan skulle inspirera Beatleslåten med samma titel. Den 14 Juni hann Ringo ikapp sitt band i Australien och Jimmies uppdrag kunde ses som fullbordat. Tidigt på morgonen den 15 Juni så öppnade han hotelldörren och lämnade bandet utan att säga hejdå - han ville inte väcka dem ur deras sömn. Brian Epstein eskorterade honom till planet och snart var han på väg hem till England.
De spelningar som Jimmie medverkade på som stand-in för Ringo Starr var:
4 Juni 1964: KB Hallen, Dannmark - två spelningar. Efter den sista showen så åkte bandet tillbaka till Royal Hotel och åt smorrebrod. Paul skickade ett telegram till Ringo som löd "Didn't think we could miss you so much. Get well soon." Han skickade även ett till där han sade (ungefärligt, dum som jag var skrev jag inte ned det!) "Get well soon, Jimmy's wearing your suits out!"
6 Juni 1964: Blokker, Nederländerna - två spelningar. Mellan showerna så sov de i omklädningsrummet.
9 Juni 1964: Princess theatre, Hong kong - två spelningar.
11 Juni anlände bandet till Australien och det finns en sådan sjuk historia .. Alltså, bandet landar i Australien och gör sin plikttrogna "nu åker vi runt på ett flak och vinkar fint till fansen"-procedur fast det stormar och regnar. De hade kappor gjorda i Hong Kong med dålig färgning så när de till slut fick byta om på hotellet så var alla blå över hela kroppen. George hittade inga byxor att låna då deras baggage inte anlänt så han fick utföra balkongvinkningen på Sheraton Hotel iklädd handduk. Men det var inte det sjuka. Nåväl, mitt under proceduren så KASTAR en kvinna sitt barn, som var sex år gammalt och mentalt handikappat, upp mot flaket där Beatles står. Kvinnan var en av de som trodde att "om Beatles rör mitt sjuka barn så kommer det botas!" och hon liksom bara slängde det. Hon ropade "Catch him, Paul!" och Paul var snabbtänkt nog att lägga märke till vad som skedde, så han sträckte sig som en ninja och lyckades få tag i barnet, och blev plötsligt ståendes där med en livrädd sexåring i armarna. Han gav tillbaka barnet till mamman efter att de stoppat chauffören. När en, med all säkerhet, förvånad Paul räckte barnet till mamman så grät hon och utbrast "He's better. Oh, he's better!" Under denna dag hemma i England så skrevs även Ringo ut från sjukhuset.
12 Juni 1964: Centennial Hall, Australien - två spelningar.
13 Juni 1964: Centennial Hall, Australien - två spelningar. Jimmie Nicols sista konserter med The Beatles.
Trots att Jimmie tjänat en bra summa på att vara en temporär Beatle så betyder det inte att summan kommer räcka för evigt: 1965 försattes Jimmie i konkurs med skulder på över 4,000 pund. Han fortsatte som musiker under ett par år men hade svårt att anpassa sig till det vanliga livet igen. Han fick ett 3-veckors uppdrag som gjorde att han tjänade 350 pund i veckan. (Inhoppare i Dave Clark, om jag minns rätt.) Han sade själv att "när man har spelat med de bästa så är resten bara .. resten." Innan så hade han varit nöjd med att tjäna pengar som studiomusiker, något som var få förunnat, och inkassera 30-40 pund i veckan. Han övervägde hur han skulle kunna casha in på faktat att han spelat med The Beatles men slog bort tankarna. Han sade "I didn't want to step on the Beatles' toes. They had been damn good for me and to me." Efter en tid som bland annat medlem av ett svenskt band drog han sig tillbaka från musikscenen och rykten florerade att han avlidit i slutet på 80-talet: det är inte sant. 2005 tog han bladet från munnen och gav ifrån sig livstecken. Så vitt jag vet så lever han fortfarande ett tillbakadraget liv i London. Ett minne han har ifrån Beatlestiden är en hög med 5,000 fanbrev som han fått av en Australiensisk diskjockey.
Slänger in en video där Jimmie gör ett av sina framträdanden som Beatle. Dock så är det enbart sången som är live och instrumenten är playback, så det är fortfarande Ringos trumspel man får höra. Detta är inspelat på Café Restaurant Treslong i Hillegom, Nederländerna för VARA-TV den 5 Juni 1964. Showen visades den 8 Juni på Netherlands 1 under namnet "The Beatles in Nederland".
And jet, I thought the only lonely place was on the moon.
Paul McCartney - som synes alltid lika aktuell.
Nästa Fredag är det dags för MusiCares gala där de ska hylla årets "Person of the year" - nämligen Paul McCartney. Han skall uppträda själv samt att ett (stort!) antal kändisar kommer att gå ihop för att hedra Paul och hans musikskatt. MusiCare finns för att ge musiker ett skyddsnät i krissituationer, såväl som ekonomiska, personliga eller mediciniska kriser. De har även ett program för att stödja musiker som är i behov av rehabilitering från droger. National academy of recording arts and sciences står bakom MusiCare som uppfördes 1989. Priset för "Person of the year" ges som belöning till den som uppnått "artistic achievement in the music industry and dedication to philanthropy".
Två dagar efter MusiCare-galan så är det den 54:e upplagan av Grammy awards - och finns det pris att hämta så kommer såklart Paul att finnas bland nomineringarna. Hans skiva (Paul McCartney & Wings) "Band on the run" är bland de nominerade i kategorin "Best Historical Album". Skivan släpptes 1973 och nådde stora framgångar, och prisas ännu idag som Paul McCartney's bästa. Band on the run är inte främmande för grammynomineringar: vid grammygalan 1975 kammade den hem priset i kategorin "Best Pop Vocal Performance By a Duo, Group or Chorus". Skivan spelades in i Lagos (Nigeria) eftersom att bandet kände att de ville göra något annat än att sitta i England och spela in ytterligare en skiva - så de gav sig av till Afrika.
Avslutar med en av låtarna från Band on the run - singeln "Jet".
I read the news today, oh boy . .
De episka nyheterna som jag har lyckats snubbla över efter morgonens research om spännande Beatlesrelaterade nyheter gäller två Beatlar och en Beatles-son:
Paul McCartney får en stjärna på Walk of fame:
"PaulMcCartney.com is very pleased to announce that Paul will receive a star on the Hollywood Walk of Fame on Thursday 9th February at 2pm. Paul's star will be lined up on the famed walk alongside his fellow Beatles, Ringo Starr, George Harrison and John Lennon in front of the famed historic Capitol Records building located at 1750 N. Vine Street. Presenting the star will be President and CEO Leron Gubler."
Ringo Starr är snart redo att offentliggöra den nya All-starr-uppsättningen:
"Ringo Starr says he'll start getting ready to promote his All-Starr Band tour. In a video update posted before his Sirius radio special Monday, he said, as he did on Monday during the SiriusXM radio town hall, that he won't announce the new All-Starrs just yet, though he indicated the lineup is set."
Dhani Harrison på väg till altaret:
"The Iceland Review Online reports that Dhani Harrison is getting married in June to Sólveig Káradóttir, daughter of Icelandic neurologist Kári Stefánsson, chief and co-founder of deCODE Genetics. The report said the two have been living together in Los Angeles."
Paint me right - Can you feel the heat in me tonight?
Dricker té och ser gamla avsnitt av America's next top model samtidigt som jag klottrar lite. Lugn dag!
Eboony and Ivory live together in perfect harmony. Side by side on my piano keyboard - oh lord why don't we?
Sir Paul McCartney and Stevie Wonder have collaborated on a new track for the Beatles legend's forthcoming album.
Sir Paul McCartney and Stevie Wonder have collaborated on a new track.
The Beatles legend and the 'Superstition' hitmaker - who last worked together on 1982 song 'Ebony and Ivory', which was a number one hit in the UK and US - have teamed up to record 'Only Our Hearts', one of two original compositions included on his forthcoming record 'Kisses On The Bottom'.
Paul - who worked with Stevie at Los Angeles' Capitol Studio - said: "Stevie came along to the studio in LA and he listened to the track for about ten minutes and he totally got it. "He just went to the mic and within 20 minutes had nailed this dynamite solo. When you listen you just think, 'How do you come up with that?' But it's just because he is a genius, that's why."
Paul's new album - which is set to be released on February 6 - teamed up with Eric Clapton on the record's other new composition, 'My Valentine'. As well as the two new songs, 'Kisses On The Bottom' features a collection of standards that Paul first heard his father perform on piano at home during his childhood.
För övrigt så har jag också fått tag på Ringo Starr's nya album under gårdagen, men jag hade inte tänkt säga något om det förens jag har lyssnat igenom samtliga spår. Jag har lyssnat på några i alla fall, och de låter helt okej.
Ytterligare ett projekt på listan för Macca.
The Beatles tar över Sverige: Sverigeturnén 1963.
Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara längden eller innehållet i inlägget som kommer att följa nu. Det började med att jag gick igenom lite gamla bilder imorse och råkade bläddra förbi en bild som jag tagit under tiden då jag arbetade med mikrofilm i Historia B. Då jag hade lite tid över på lektionen så slängde jag på en mikrofilm från Oktober 1963 för att se om det skrivits något om The Beatles sejour i Sverige. Tydligen så fanns det en recension som jag fotade av från skärmen och jag hade tänkt skriva ned den i textform och lägga ut. Efter ett tag så tänkte jag att "Äsch, jag kan lika gärna skriva om turnén i Sverige i sin helhet!" Och så får det bli ..
The Beatles - Sverigeturnén 1963:
Onsdagen den 23 Oktober 1963: The Beatles anländer till Sverige, Stockholm Arlanda.
På morgonen den dagen då bandet skulle flyga till Sverige så arbetade de med de sista inspelningarna på sitt album With the Beatles i Abbey Roads studio nummer två. Fansen hade skrivit "Good luck in Sweden" på deras turnébuss. Efter lunch så boardade de ett plan från British European Airways med destination Stockholm.
Klockan 15.00 anlände bandet till ett Arlanda i kaos där många fans hade bestämt sig för att trotsa skolplikten i hopp om att få en skymt av sina idoler. John var först av planet i Stockholm med Ringo i släptåg. Ringo tittade sig omkring och utbrast "Killar, det finns ju ingen snö!" Bandet eskorterades av polis till Continental Hotel. De inhystes i rum 205, 206, 208, 209, 210. Den enda fakta jag har lyckats hitta är att Neil Aspinall befann sig i 206 och Paul McCartney i 209. De höll även en presskonferens på hotellet senare under dagen.
Kvällen spenderade The Beatles på danslokalen Nalen i Stockholm som firade 75 år. Ringo beskrev platsen som "lite mer elegant än The Cavern." 
Torsdagen den 24 Oktober 1963: Radioinspelning - "popgrupp från Liverpool på besök i Stockholm", Karlaplansstudion, Stockholm.
Innan turnén drog igång på allvar så spelade The Beatles in ett antal låtar för Sverige's radio och dess program Pop '63, som producerades av Klas Burling. Innan inspelningen så hade bandet försökt att kolla in Stockholm lite närmare - ingen bra idé. Beatlemanian hade redan anlänt till Sverige och bandet drunknade snart bland alla fans. De hann besöka Stockholms stadshus och hötorget och ett flertal kända bilder har tagits under denna sight-seeing, speciellt den utanför Sergelteatern. De höll även en presskonferens. Under sight-seeingen så ska bandet ha filmat varandra medans de tramsade runt med sina 8 mm-kameror, men jag har inte lyckats få reda på om dessa klipp finns tillgängliga.
Inspelningen till Pop '63 började 17.00 och det kom många fler beskådare än det som fick plats då hundra biljetter hade gets ut. The Beatles spelade sju låtar för Pop '63, nämligen;
1. I saw her standing there
2. From me to you
3. Money (That's what i want)
4. Roll over Beethoven
5. You really got a hold on me
6. She loves you
7. Twist and shout
Inspelningen spelades upp Måndagen den 11 November mellan 22.05 - 22.30.
Studioingenjören Hans Westman var allt annat än nöjd med vad han åstadkom och ansåg att det är den "sämsta inspelningen han någonsin åstadkommit." Distortionen var kraftig och Westman bad bandet om ursäkt för vad han tyckte att han inte lyckats åstadkomma - men The Beatles gillade vad de hörde. Westman sade att "Jag tappade kontrollen över höjden på ljudet. Förstärkarna klarade inte av när Beatles började spela. Det var den högsta inspelningsnivån jag någonsin hade sett, och säkerligen den värsta distortionen jag någonsin hört." Det blev också ett stort problem när de insåg svårigheterna med att köra de brittiska kablarna som bandet hade till sin utrustning till svenska eluttag. Sex mikrofoner användes (RCA/Velocity) för att spela in bandet: två för sång, en för trummor, en mot Pauls basförstärkare och varsin för John och Geos förstärkare. Ytterligare fyra mikrofoner plockade upp ljud från publiken. Förstärkarna mellan mikrofonerna och mixern borgade för problem: de var glastubeförstärkare från gamla goda televerket med en effet på mindre än 15 Watt. När bandet lyssnade på inspelningarna tillsammans med en besviken Westman så försökte John Lennon muntra upp honom med att säga "vi älskar distortion!" - vilket inte var en lögn. John Lennon sade flertalet gånger att detta var den bästa inspelningen som fanns med The Beatles - sista gången han sade det var till BBC bara ett par dagar innan han mördades.
Det finns de som säger att The Beatles utrustning inte ska ha dykt upp och att paniken var nära tills den Svenske musikern Hasse Rosén erbjöd bandet att använda den utrustning han hade: Fender till The Beatles som var knutna till Vox. Jag kan inte hitta något som bekräftar påståendet och låter det flyga vind för våg.
Efter inspelningen tvingades bandet fly ut genom entrédörrarna då det saknades en scenutgång. De lyckades, trots att de överfalls av fans, ta sig in i en Fiat 1500 och lämna platsen. Fem av de låtar som spelades in under denna dag finns att höra på Anthology 1: I saw her standing there, From me to you, Money, you really got a hold on me samt Roll Over Beethoven.
Fredagen den 25 Oktober 1963 Klockan 19.00 och klockan 21. 00 : Nya aulan, Sundsta läroverk, Karlstad.
The Beatles bodde på Statshotellet i Karlstad där John och Paul delade på ett rum medans Ringo och George delade på ett annat. Biljettpriserna var 12 - 20:- och det kostade £140 för att boka The Beatles. Ca 600 personer såg varje konsert som varade i 20 - 25 minuter. Förband var Svend Miller's popstars & The Phantoms.
The Beatles gjorde entré genom att springa in på scenen (Ringo med en trumma under armen) och chockade publiken genom att spela så otroligt högt - med dåtidens standard. Under det sista numret, Twist and shout, så gick Johns mikrofon sönder. Efter konserten så återvände bandet till Statshotellet för en sen middag och vila. 
Lördagen den 26 Oktober 1963 klockan 17.00 och klockan 20.00: Kungliga tennishallen, Stockholm.
"Beatles" i Tennishallen.
När det är popfestival betalar poppens vänner sexton kronor biljetten för att gå till Kungl. tennishallen och skrika ut.
- Börja, skriker de först en kvart. Och ibland: "Fram för The Beatles." Om det är denna den i dag populäraste av popgrupper som väntas uppträda.
Sedan börjar fyra gossar i röda jackor spela hammondorgel och elgitarrer. När de ser ut att ha slutat spela - man kan inte så noga höra, för publiken väsnas högre - skriker poppens vänner "börja" igen. Och ibland skriker de på "Rune" eller på "Eva från Nacka läroverk".
Någon kommer in i ljusblå elastalångbyxor och är Jerry Williams, "Europas pop-kung". Han sjöng sopran i Sveriges radios goss-kör en gång, men nu sjunger han "I'm all shook up" med fascinerande höftarbete. Publiken skriker då ännu högre - men den är lättförlorad.
Europas pop-kung försöker sig på en långsammare bit, med långsammare höftarbete; då skriker poppens vänner "nej" och "sluta". Eller "börja", vilket denna gång innebär underkännande.
Sedan blir det "The Beatles" tur. Om hur de sjunger kan intet sägas, för det hördes inte en ton. En ur gruppen sa att de tänkte sjunga "A taste of honey", men vem kan veta om de gjorde det, för då betedde sig poppens vänner så som det står i tidningarna att de gör när de blir upphetsade. Flickor störtdök över och mellan tjugutvå utposterade poliser för att peta på någon av de fyra "Beatles". Gossar - som redan hunnit bli lika ponnyhåriga och högkragade som sångarna själva - stod på bänkryggarna och vajade.
Till slut utmanade idolerna ödet genom att uppmuntra publiken att stampa och klappa med i Shake and Twist. (Vilket måste vara Twist and shout .. ) Då brast fördämningarna och trummisen såg lite rädd ut när vilda älskande tonåringar krälade över estraden med poliser hängande i benen.
- Fast man spelar ju bättre när man är rädd, sa han sedan."
The Beatles på Skansen.
Söndagen den 27 Oktober 1963 klockan 15. 00, klockan 17.00 och klockan 20.00: Cirkus, Göteborg.
The Beatles ger tre konserter på cirkus denna dag efter att ha spenderat ca 50 mil i bil från Stockholm. Support var Jerry Williams och Ken Levy and the phantoms. Bandet bodde på Park Avenue Hotel. Ett fan filmade en del av den första showen från första raden med sin 8 mm-kamera, och fem sekunder av detta har visats på Svensk television. Klippet ska vara ca 2 minuter långt. 
Måndagen den 28 Oktober 1963 klockan 19.30: Boråshallen, Borås.
Ca 2, 500 personer såg The Beatles framträda i Boråshallen denna kväll och konserten tog ca 25 minuter. Innan konserten hade bandet signerat skivor i skivaffären Waidele Musik. 
The Beatles poserar utanför Sergelsteatern. (Hötorget.)
Tisdagen den 29 Oktober 1963 klockan 19.00: Sporthallen, Eskilstuna.
Bandet gör sin sista spelning på Sverigeturnén 1963 framför 2,000 fans. Andra som spelade den kvällen var Jerry Williams, The violents, Trio me´bumba, The telstars och Mona skarström.
Onsdagen den 30 Oktober 1963: Inspelning för television, Stockholm.
Denna dag spelade The Beatles in några låtar för det Svenska musikprogrammet Drop In och begav sig då tillbaka till Stockholm och Narren-Teatern, där programmet skulle spelas in. Under eftermiddagen där de höll en repetition innan de besökte skansen och intog sen lunch i Solliden i sällskap med programmets producent Klas Burling, ett antal fotografer, programledare Kersti-Adams Ray och medlemmar ur bandets crew: Neil Aspinall och Mal Evans. Paul och John ska ha spelat på ett gammalt piano som stod i ett hörn av restaurangen. Bo Trenter, en av fotograferna, tog ett antal bilder som sedan kavlats ut och blivit rätt så kända. Efter att ha spelat upp en akustisk version av I want to hold your hand för Klas Burling och att Paul och Ringo shoppat på NK så drog filmandet igång klockan 19.00.
Först så var det enbart tänkt att She loves you och Twist and shout skulle spelas in, men Burling lyckades övertala bandet att spela "bara en låt till för att göra publiken glad". The Beatles körde igång med I saw her standing there. Efter numret försökte Adams-Ray förgäves få igång signaturmelodin för programet - utan att lyckas. "En låt till!" Tyckte Burling och Beatles accepterade genom att spela Long Tall Sally. Efter detta så fick de hjälpa till med att klappa händer för programmets slutmelodi. Programmet visades den 3 November 1963 och Apple Corps. köpte rättigheterna till inspelningen: I saw here standing there och Long Tall Sally kan ses i Anthology.
The Beatles transporterades tillbaka till Continental Hotel i en polisbil och där stannade de över natten. Det ryktas om att bandet även spelade ett par låtar för förvånade människor på hotellet (vilket jag inte tror, men man ska aldrig säga aldrig.) och de ska även ha besökt den Svenska Beatles-fanklubben.
En annan historia är att Paul ska ha grundlurat resten av Beatles under deras sena middag: under middagen så sade Paul att han hade en fruktansvärd huvudvärk och gick till sängs tidigt. Trodde i alla fall resten av bandet. Paul fick tag i några kameror, en lösmustasch och ett par glasögon. Efter att ha klätt ut sig så återvänder han till restaurangen och börjar tala med dem med en väldigt konstig dialekt och ta bilder på dem "for the paper, you know!" Efter ett tag säger han "thank you!" och lämnar rummet. Den resterande delen av bandet tittar underligt efter honom. Efter ett tag kommer Paul tillbaka och ser ut precis som vanligt och han berättar att huvudvärken gick över. De andra upplyser Paul om att han missat dagens höjdpunkt och att någon helt galen Svensk fotograf hade kommit förbi under hans frånvaro. När Paul sedan avslöjade att han var den galna Svensken så brast gruppen ut i skratt och kunde i princip inte sluta. Paul var (såklart) den som var mest road av händelsen.
Tisdagen den 31 Oktober 1963: The Beatles lämnar Sverige, Stockholm Arlanda.
Efter en vad man absolut kan kalla framgrångsrik erövring av Sverige så lämnade The Beatles Sverige med tioflyget från Stockholm med destination London. Innan de lämnade landet så gav Ringo och Paul en intervju till Klas Burling. Bandet reste med ett Caravelleplan i andra klass med SAS. 20 000 fans mötte bandet i London, glada över att ha dem tillbaka - medans vi fick tacka för lånet!
The Beatles setlist såg likadan ut för samtliga Svenska spelningar och ser ut som följande:
1. Long tall Sally
2. Please please me
3. I saw her standing there
4. From me to you
5. A taste of honey
6. Chains
7. Boys
8. She loves you
9. Twist and shout
Avslutar detta inlägg med en video - The Beatles i Drop-in.
Challenge: dag 12.
Day 12: Beatles song you wouldn't mind hearing at your wedding (or other special) day.
Dagens låtskrivare: John Lennon.
Jag skulle väl inte direkt bli sur om jag fick höra en av deras låtar på mitt bröllop, vilken låt det än var! Det skulle ju betyda att jag har lyckats hitta en karl som accepterar min kärlek till Beatles och förmodligen har accepterat att jag skulle visa honom dörren om George Harrison återuppstod från de döda och bestämde sig för att jag var hans livs stora kärlek. Han skulle också behöva acceptera raseriutbrott om han ställde min Beatlesmugg bland de vanliga dödliga muggarna eller stal min Beatlesfilt. Jag tror att ni börjar inse att det kommer sluta med att jag bor i ett hus som en ensam tant med femtio katter och mina Beatlesplattor. No regrets.
Nåväl, Beatles på bröllop utan fysisk närvaro. Min lärarinna i geografi och naturkunskap berättade faktiskt att två av hennes vänner hade haft samma Beatleslåt på två mycket olika tillställningar: Yesterday på ett bröllop och en begravning. Hur roligt kan det vara att stå där vid altaret efter att ha sagt ja till varandra i den romantiska atmosfären och så hör man Paul McCartney's röst i romantic mode och lyssnar på texten ..
I said something wrong, now I long for yesterday.
Yesterday, love was such an easy game to play.
Now I need a place to hide away.
Oh, I believe in yesterday ...
Hur det gick med deras äktenskap vet jag faktiskt inte - jag tycker i alla fall historien i sig var ganska rolig.
Jag hade egentligen en kandidat till dagens låtval som jag tyckte var ganska självklar - men den är inplanerad senare under denna challenge och det är And i love her, så då får jag helt enkelt välja en annan kärlekslåt från Beatles håll. Det finns ju ett par att välja på, som tur är - och jag väljer Ask me why. Ask me why var B-sidan på bandets andra singel Please please me som spelades in 1962 och släpptes året därpå. Låten är mestadels eller kanske helt skriven av John Lennon men krediteras McCartney-Lennon - sättet de krediterade de tidigare verken på. En egentligen rätt typisk kärlekstext och en låt som kanske skulle kunna behöva lite mer bearbetning, men jag tycker den uppfyller dagens challenge alldeles utmärkt.
The Beatles - Ask me why
Challenge: dag 11.
Day 11: Original version of a song The Beatles covered.
The Beatles med Pete Best på trummor, 1962.
En bra låt som The Beatles har covrat gäller alltså idag - ett mycket enkelt val! Här väljer jag en låt från en av mina absoluta favoritgrupper: Three cool cats med The Coasters. The Coasters är en R&B grupp som bildades i Los Angeles 1955 och har en lång karriär bakom sig med många fenomenala låtar. Deras första riktiga hit kom 1956 med "Down in Mexico" (♥) och detta var enbart början.
Paul McCartney var ett enormt fan av The Coasters och till följd av detta har bandet spelat in ett antal versioner på Coastershits: Searchin', Young blood och Three cool cats. När Paul fick tag på The Coasters Amerikanska version av Consuelo Velázquez hit "Besame mucho" så inspirerades han så pass mycket att The Beatles också spelade in denna låt, baserat på The Coasters arrangemang.
Three Cool Cats var B-sida till The Coasters låt Charlie Brown som spelades in 1958 (släpptes som singel 1959) och spelades in av The Beatles två gånger: första gången på bandets Decca-audition den 1 Januari 1962 och under Get back-sessionerna den 29 Januari 1969. Uppgifter finns att de ska ha spelat den flertalet gånger under sessionerna men jag har inte kunnat hitta andra datum. Den första versionen kan man hitta på The Beatles skiva Anthology 1. Jag vet inte riktigt vad de har gjort med låten dock: i originalformat låter det lite grann som att George har andats in helium och sjunger hela låten utan att komma ihåg den nödvändiga funktionen med andning! Jag antar att de vässat till den litegranna inför släppet av Anthology.
The Coasters - Three Cool Cats
.. Och nu kliar det lite i mina fingrar, för jag vet hur dumt det är att inte posta den fantastiska Down in Mexico när jag väl skriver ett inlägg om The Coasters - vem vet när de återkommer härnäst? Pah.
The Coasters - Down in Mexico
