Davy Jones 1945 - 2012



Det är med en oerhörd sorg jag får ta del om nyheterna angående ett tråkigt dödsfall idag. Davy Jones, en av medlemmarna i bandet The Monkees har avlidit, 66 år gammal. Och jag har ingen aning om vad jag ska säga för jag känner mig helt tom inuti. The Monkees är ett av mina absoluta favoritband och Davy har alltid varit favoriten bland dessa favoriter. The Monkees bestod av underbara karaktärer som har glatt många via sin musik och sin tv-show och där fanns Davy. Många av de låtar som han stod för sånginsatsen på är mina  favoriter och det är alltid hans upptåg som jag skrattar mest åt i tv- showerna. Det känns bara så fruktansvärt orättvist och jag som inte ens var med då Monkees var stora kommer att sakna honom gränslöst. Musik är mitt liv - det jag lever för och andas - och just nu har jag tappat luften. Det är sådana här dagar det är riktigt jobbigt att vara en musikälskare.

Men idag så tog alltså den resa som kallas livet slut för Davy. Han dog i sömnen (sägs det, men andra uppgifter finns också.) av en kraftig hjärtattack hemma i Florida. De forna bandkollegorna Mike Nesmith, Peter Tork och Micky Dolenz har alla lämnat känslosamma meddelanden. Min dashboard på tumblr är fylld av sorg men även av kärlek för denna underbara människa som har glatt så otroligt många. Det är underbart att se människor världen över och i olika åldrar enas av kärlek till Davy - det tror jag att han hade gillat att se. Folk på tumblr ställer in nattens/dagens/kvällens planer (beroende på tidszoner) för att finnas för varandra och stötta och trösta i denna oerhörda sorg. Det sista jag fick in på min dashboard var "HOLY FUCKING SHIT DAVY DIED!" . . Jag tycker att det beskriver allas chocktillstånd alldeles ypperligt. Alla är så fruktansvärt upprörda att man vill ge dem en kram och ha en kram för egen räkning. Jag önskar att alla kunda se den kärleken som flödar genom internetkablarna just nu - för fansen är fantastiska. Allas vår daydream believer, vår "Manchester Cowboy" på 160 centimeter med en energi så positiv att den skulle kunna lysa upp marken han går på. 

I denna stund känns det mycket underligt att höra Davy sjunga "I wanna be free".
Men han är verkligen fri nu. Det är han.
Och oj vad ont det gör just nu.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0