Häromdagen såg jag en dokumentär om The Beatles tid i Australien 1964 och i den så sades det att Jimmie (Eller Jimmy - jag går efter vad han själv säger!) Nicol, Ringos ersättare, var försvunnen eller eventuellt död. Jag hade tänkt försöka ta reda på hur det låg till och började leta igenom Jimmie-texter. 2005 verkar vara sista spåret och då levde han i alla fall. Om någon vet någonting annat så får de helt enkelt hojta till. Men jag tänkte att jag lika gärna kunde skriva lite kort (?) om Jimmies äventyr med The Beatles. Here we go!

Under en tidig fotosession för Saturday evening post den 3 Juni 1964 så kollapsade Ringo i svalginflammation samt halsfluss och då var goda råd dyra. Det här var dagen innan deras kommande världsturné och att Ringo skulle kunna delta under den inledande delen var högst omöjligt. Bandets manager Brian Epstein och producenten George Martin fick hålla ett krismöte angående hur de skulle ta sig ur situationen. George Martin nämnde då Jimmie Nicol, som var en ansedd studiotrummis som dessutom hade spelat på en skiva med Beatlescovers (Beatlemania) och kunde låtarna.


Jimmie Nicol med The Beatles i studion . .


. . Medans Ringo får piggna till på sjukhuset.

Beatlarna kontaktades och fick förslaget framlagt, och Paul & John gav sitt godkännande direkt. När George fick höra om planerna stampade han på bromspedalen. Det fanns inte en chans att han skulle gå med på något sådant. "Om inte Ringo följer med" tyckte George, "Så följer inte jag heller med. Det kan inte vara så svårt att hitta två ersättare." Efter lite övertalning så gav han dock med sig - och Brian ringde hem till Jimmie Nicols lägenhet i London. Var han intresserad av att komma till Abbey Road på en liten audition? Jimmie, som var ett stort Beatlesfan och uppskattade Ringos trumspel mycket, tog sig till studion i chocktillstånd. Väl där så vinkade Brian in de resterande Beatlarna på kontoret för att hälsa på Jimmie, och han stammade fram sin uppskattning för dem medans han skakade deras händer. Mellan 15.00 och 16.00 så spelade bandet igenom sex låtar: I want to hold your hand, She loves you, I saw her standing there, This boy, Can't buy me love & Long tall Sally. Han skickades hem två timmar efter att han kommit till studion och blev ombedd att packa väskorna medans de resterande Beatlarna stannade i studion för att spela in demos.

Det fanns såklart också en väldigt trevlig sak kvar att diskutera: ersättningen. Pengarna. Brian berättade i saklig ton att ersättningen skulle ligga på 2,500 pund per spelning, samt en bonus på ytterligare 2,500 pund - en enorm summa 1964. Jimmie sade själv att han skulle ha spelat gratis, bara han fick spela med dem! "Good God, Brian, you'll make the chap crazy!" sade John och de tittade på honom. "Give him 10,000!" la han sedan till. Totalt så skulle Jimmie tjäna cirka 40 000 pund på att få vara Beatle för ett tag. Han togs till sjukhuset där Ringo befann sig och de presenterades för varandra. Ringo visade inget ogillande utan skämtade med sin tillfällige ersättare och önskade honom lycka till. Jimmies hår klipptes i en Beatlesfrisyr och det skulle sluta med att han använde Ringos något korta kostymer vid framträdanden.


The Beatles med Jimmie Nicol längst till vänster.


Säkert, Ringo!

27 timmar efter mötet med de övriga Beatlarna så framträdde Jimmie Nicol som en del av The Beatles och fann sig kastad in i Beatlemania. Från att ha varit en kille som inte direkt fick damerna att vända på huvudet så samlade nu skrikande tjejer runt honom och slet i hans kläder och sträckte armarna milslånga för att få röra vid honom. Ringos tilltänkta solonummer - I wanna be your man - ströks från setlisten men annars så vek den inte från originalplanen. Enligt Jimmie så var de tre bandmedlemmarna alltid trevliga mot honom och behandlade honom väl. Paul och John brukade fråga honom hur han tyckte att det gick och Jimmie brukade svara "It's getting better" - en fras som sedan skulle inspirera Beatleslåten med samma titel. Den 14 Juni hann Ringo ikapp sitt band i Australien och Jimmies uppdrag kunde ses som fullbordat. Tidigt på morgonen den 15 Juni så öppnade han hotelldörren och lämnade bandet utan att säga hejdå - han ville inte väcka dem ur deras sömn. Brian Epstein eskorterade honom till planet och snart var han på väg hem till England.

De spelningar som Jimmie medverkade på som stand-in för Ringo Starr var:

4 Juni 1964: KB Hallen, Dannmark - två spelningar. Efter den sista showen så åkte bandet tillbaka till Royal Hotel och åt smorrebrod. Paul skickade ett telegram till Ringo som löd "Didn't think we could miss you so much. Get well soon." Han skickade även ett till där han sade (ungefärligt, dum som jag var skrev jag inte ned det!) "Get well soon, Jimmy's wearing your suits out!"

6 Juni 1964: Blokker, Nederländerna - två spelningar. Mellan showerna så sov de i omklädningsrummet.

9 Juni 1964: Princess theatre, Hong kong - två spelningar.

11 Juni anlände bandet till Australien och det finns en sådan sjuk historia .. Alltså, bandet landar i Australien och gör sin plikttrogna "nu åker vi runt på ett flak och vinkar fint till fansen"-procedur fast det stormar och regnar. De hade kappor gjorda i Hong Kong med dålig färgning så när de till slut fick byta om på hotellet så var alla blå över hela kroppen. George hittade inga byxor att låna då deras baggage inte anlänt så han fick utföra balkongvinkningen på Sheraton Hotel iklädd handduk. Men det var inte det sjuka. Nåväl, mitt under proceduren så KASTAR en kvinna sitt barn, som var sex år gammalt och mentalt handikappat, upp mot flaket där Beatles står. Kvinnan var en av de som trodde att "om Beatles rör mitt sjuka barn så kommer det botas!" och hon liksom bara slängde det. Hon ropade "Catch him, Paul!" och Paul var snabbtänkt nog att lägga märke till vad som skedde, så han sträckte sig som en ninja och lyckades få tag i barnet, och blev plötsligt ståendes där med en livrädd sexåring i armarna. Han gav tillbaka barnet till mamman efter att de stoppat chauffören. När en, med all säkerhet, förvånad Paul räckte barnet till mamman så grät hon och utbrast "He's better. Oh, he's better!" Under denna dag hemma i England så skrevs även Ringo ut från sjukhuset.

12 Juni 1964: Centennial Hall, Australien - två spelningar.

13 Juni 1964: Centennial Hall, Australien - två spelningar. Jimmie Nicols sista konserter med The Beatles.

Trots att Jimmie tjänat en bra summa på att vara en temporär Beatle så betyder det inte att summan kommer räcka för evigt: 1965 försattes Jimmie i konkurs med skulder på över 4,000 pund. Han fortsatte som musiker under ett par år men hade svårt att anpassa sig till det vanliga livet igen. Han fick ett 3-veckors uppdrag som gjorde att han tjänade 350 pund i veckan. (Inhoppare i Dave Clark, om jag minns rätt.) Han sade själv att "när man har spelat med de bästa så är resten bara .. resten." Innan så hade han varit nöjd med att tjäna pengar som studiomusiker, något som var få förunnat, och inkassera 30-40 pund i veckan. Han övervägde hur han skulle kunna casha in på faktat att han spelat med The Beatles men slog bort tankarna. Han sade "I didn't want to step on the Beatles' toes. They had been damn good for me and to me." Efter en tid som bland annat medlem av ett svenskt band drog han sig tillbaka från musikscenen och rykten florerade att han avlidit i slutet på 80-talet: det är inte sant. 2005 tog han bladet från munnen och gav ifrån sig livstecken. Så vitt jag vet så lever han fortfarande ett tillbakadraget liv i London. Ett minne han har ifrån Beatlestiden är en hög med 5,000 fanbrev som han fått av en Australiensisk diskjockey.

Slänger in en video där Jimmie gör ett av sina framträdanden som Beatle. Dock så är det enbart sången som är live och instrumenten är playback, så det är fortfarande Ringos trumspel man får höra. Detta är inspelat på Café Restaurant Treslong i Hillegom, Nederländerna för VARA-TV den 5 Juni 1964. Showen visades den 8 Juni på Netherlands 1 under namnet "The Beatles in Nederland".