Ugh, jag hade en miserabel förmiddag med illamående och huvudvärk. Det slutade med att jag stängde in mig på mitt rum, plockade undan lite saker och städade samtidigt som jag la min George-lista på shuffle och sjöng med i varenda låt som behagade gå igång. De är så fantastiska allihopa - och jag är så glad för att jag har möjligheten att lyssna på dem hur mycket jag vill varenda dag. ♥ Han sjunger fortfarande på maxvolym här hemma och imorgon ska jag spendera natten i stugan, så då blir ingen störd på mina sena musikvanor.

Dock så är jag inte på humör för att skriva ihop något vidare långt inlägg, men räds icket! Jag har skåpmat. När jag rensade ur min gamla dator så hittade jag en massa fakta-dokument som jag antar var menade att bli blogginlägg till en början men som sedan fått ligga. Det är bara att välja vad jag vill posta om, men med anledning av att jag läser Yoko Onos bok "Minnen av John Lennon" (Superbra bok!) just nu så går mina tankar mer regelbundet än någonsin till John och ilskan samlas i en knut i magen över att någon har mördat honom. Att någon ansett, och förmodligen fortfarande anser, att han hade rätten att ta Johns liv.
För George-fanatikerna finns det dock en egen Chapman - en man med samma mål men som inte riktigt nådde ända fram med sitt uppdrag. Hela mordförsöket blev effektivt nedtystat, men det var hugget som stucket ('Scuse the pun angående att han blev knivhuggen, jag försöker inte skämta!) att han faktiskt överlevde.

Jag hittade storyn i ett dokument på datorn och tänkte att det är lika bra att lägga upp den: jag tycker att den är hårresande. 

"George och Olivia hade gått till sängs strax efter 2 på natten och inte särskilt långt efter så vaknade Olivia av ljudet av glas som krossades. Hon lyckades skaka liv i George som drog en rock över sina kläder och gick ut för att undersöka vad som hade hänt. Han såg Abram på nedervåningen och gick tillbaka till Olivia för att varna henne. Olivia sade åt honom att stanna i rummet, men George var inte lockad av tanken på att inte veta var denna figur tog vägen utan lämnade rummet medans Olivia ringde efter assistans via telefon.

"As I looked down to the room below me, I saw a person run from the kitchen. He stopped in the centre of the room and looked towards me. He started shouting and screaming. He was hysterical and frightening. He said words to the effect of, 'You get down here, you know what it is.' I could see a knife in one hand and the spear from part of the statue in the other."

George hade knappast mycket tid att tänka över hur han skulle hantera situationen och skrek tillbaka mot inkräktaren. Den mystiske personen rusade mot George vars första instinkt var att söka skydd i något rum. Då slog tanken honom att hans son, hans fru och hans svärmor alla befann sig i huset och att de skulle vara väldigt utsatta i den sekund som denna människa lyckades ta sig förbi honom. Han vände sig om och rusade mot angriparen. En häftig kamp utbröt där George enbart kunde försvara sig mot knivhuggen genom att slänga upp armarna i vägen. Angriparen attackerade hans övre del av kroppen och framför allt bröstkorgen. Detta avbröts temporärt då Olivia dök upp och slog honom i bakhuvudet med en tung eldgaffel av järn.

"He stood up and chased my wife. I feared greatly for her safety and hauled myself up to tackle him. I placed my hands around the blade. He again got the better of me and got on top of me. I felt exhausted and could feel the strength draining from me. My arms dropped to my sides and I vividly remember a deliberate thrust of the knife down into my chest. I could feel blood entering my lungs. I could feel my chest deflate. I felt blood in my mouth and air exhale from my chest. I believed I had been fatally stabbed."

Det var inte enbart George som blev skadad: när mannen fick tag på Olivia så gjorde han ett försök att strypa henne, och det var då George lyckades ta sig upp trots alla skador och kasta sig på honom. Olivia lyckades undkomma och såg sig omkring efter ett vapen.

"There was blood on the walls, blood on the carpet. This was the moment I realised we were going to be murdered, that this man was succeeding in murdering us and there was no one else there to help. I turned around and grabbed a lamp, tore the shade off and brought it down on the man's head. I struck the intruder as hard as I could, as many times as I could."

Mannen lyckades få tag i sladden till lampan och linda den runt sina händer och Olivia var säker på att han tänkte strypa henne. Han slog till henne med sladden en gång innan hon slängde lampan med all sin kraft på honom och flydde. George verkade mer och mer borta men hon kunde inte göra mer utan rusade ned för trappan innan hon märkte att han inte följde efter henne.

Ca 3:45 så tog sig två obeväpnade poliser in i byggnades och fann inkräktaren okontaktbar, vacklandes omkring vid trappavsatsen. Inom femton minuter var två ambulanser med fyra sjukvårdare på plats. Det tog ca 20 minuter innan de lyckats hejda allt blod och titta till skadorna. Två droppåsar kopplades in och George och Olivia fördes till sjukhus för vård tillsammans med deras son - inkräktaren fördes till polisstationen i Henley för att sedan föras till sjukhus för sina skador.

Vid klockan fem på morgonen anlände de till sjukhuset där en del av Georges trasiga lunga fick plockas bort och resten av skadorna ses över.

"He has been stabbed on the right hand side of the chest, with the blade entering just below his collarbone. The knife narrowly missed a blood vessel connecting the heart and the head. If that had been ruptured, he would have perished within a matter of minutes from internal bleeding. He was extremely lucky. If the knife had gone in more than a centimetre either side, then it could have hit some very dangerous things, such as large blood vessels."

Då det mest akuta setts över så flyttades George till ett annat sjukhus för att man skulle kunna hålla koll på hans tillstånd.

"The main stab wound was a very, very small distance from a main vein and it was only by chance that his injuries were not life threatening."

Mordförsöket ledde till stora rubriker i media, men hur allvarliga skadorna faktiskt var tystades effektivt ned.

"George was stabbed about 40 times. It happened outside his bedroom on the landing. He would have been dead if he'd been lying in bed, he wouldn't have been able to fight. The papers did say that one wound punctured his lung, but a lot of the others were just as horrific. The man was slashing him everywhere. George's wife hit him again and again on the head with this brass lamp, but he just wouldn't stop. There was blood everywhere."


Michael Abram - ihopsydd efter de skador som han råkade ut för under sitt mordförsök.

Mannen bakom mordförsöket, Michael Abram, var en man som tidigare hade varit inne på mentalsjukhuset och vänt - han hade skrivits ut ca fem veckor innan mordförsöket. Tre psykiatriker ställde snabbt diagnosen paranoid och schizofren vilket gjorde att Abram inte kunde anses skyldig att stå till svars för sina handlingar då han inte varit vid sina sinnes fulla bruk. (innocent by reason of insanity.) Han dömdes till psykiatrisk vård och frigavs 2002.

Friar Park är ett stort gods som består av 120 rum och hela tomten upptar ca 14 hektar. Runtom löper staket som sträcker sig upp till mellan 1,8 till nästan 2,4 meter. Staketet var dessutom fram till 2010* bitvis förstärkt längst upp med kraftiga rullar av taggtråd. Tydligen så skall staketet ha varit ca en kilometer långt, men jag har inte lyckats avgöra om det enbart var staket försedda med taggtråd generellt - det går inte att hitta någon riktigt bra översiktsbild över hela godset då det är mycket skog i vägen. Efter att John Lennon mördades så låstes grindarna till egendomen för allmänheten och kameraövervakning samt spårljus installerades. (Spårljusen under tidigt 1990-tal) Under en tid så patrullerade vakter med hundar runt ägorna. Huset är såklart också försett med larm.
*Anledningen till att taggtråden togs ned var att katterna i området gjorde sig illa på staketet.


Det gamla omfattande staketet med taggtrådsrullar vid Friar Park.

Men den natten då Michael Abram tog sig in i huset så var inte övervakningen vad den borde ha varit: Abram kunde enkelt ta sig över en del av staketet som inte var förstärkt med taggtråd och helt enkelt gå upp till huset. Nu för tiden vaktade inga hundpatruller och sensorn till spårljuset verkade inte heller fungera. Inte heller så reagerade larmet då han slog sönder en glasruta på undervåningen för att ta sig in i byggnaden.

Även om han inte avled som en direkt orsak av attacken utan av cancer 2001 så anser många att den här incidenten var det som egentligen dödade George: hans tillfrisknande från den första kampen mot cancer (i halsen) verkade gå så bra och han hade varit så otroligt pigg och sett så frisk ut innan - men inte efter detta. Han blev mer och mer tystlåten och sades inte ha någon psykologisk styrka kvar att uppbåda medans nya cancerformer (hjärnan och lungorna) drog över honom och till slut tog honom med sig."